Hamnkartor

Skeppsbron i kartor

Skeppsbron omnämns med namn första gången 1672. På den äldsta bevarade kartan från 1678 är området för Skeppsbron markerat som stadens strandlinje mot öst, utan kaj och bryggor.

På 1707 års karta är den så kallade ”Skeppsbroon” utritad i form av en 250 meter lång kaj i strandlinjens norra del. År 1781 har Giernvågen tillkommit vid Strömmen i norr liksom ett vaktkontor och ett sprut- och mäthus invid kajen. I kajens mitt finns en trappa utritad. Söder om kajen ligger Ölandshamnen och söder om denna flera tomter med sjögårdar och bodar på land och på husaskar i sjön tillhörande stadens invånare. Förutom en del utfyllnader, bryggor och själva kajen ligger strandlinjen 20-35 meter längre in än dagens.

1872 års karta visar att den södra delen av kajområdet, öster om kvarteret Långholmen och Kapellet, breddats något ut mot sjön och Ölandshamnen har förbättrats. Bryggor, husaskar och sjöbodar tillhörande sjögårdarna i söder har förlängts ut i vattnet. År 1860 gjordes en del arbeten vid Skeppsbron och 1879 kom järnvägen. Ett spår drogs fram från stationen via Varvsgatan och Ölandshamnen till Skeppsbrons norra del. År 1880 byggdes ett hamnkontor och tio år senare utökades hamnplanen.

Under 1900-talets början förändrades Skeppsbron genom stora utfyllnader. Ölandshamnen avvecklades och man breddade kajen som blev rak och stensatt. Under tidigt 1900-tal fanns flera magasin och 1937 byggdes ett nytt tullhus. Det sista magasinet revs 1993.

I slutet av 1970-talet beslutade man bygga en ny trafikled förbi Skeppsbron, över Strömsholmen och Slottsholmen mot Norrlandet, den så kallade Slottsholmsleden. De sista byggnaderna på Skeppsbron, som tullhuset och hela de södra kvarteren Skorpan och Ljungmannen, revs för att ge plats för den nya vägen och nya parkeringsplatser. I kvarteret Skorpan fanns bland annat ett skeppsbageri för fartygsproviantering och ett saltmagasin från 1700-talet som idag står vid Västerviks Museum på Kulbacken.