Stora varvet

>

Hundratals skepp byggs

Varvsverksamheten har varit en av de viktigare näringarna i Västervik. Det första varvet anlades efter Gustav Vasas beslut vid 1500-talets mitt, men det var under Erik XIV:s regering som staden etablerade sig som ett av landets ledande örlogsvarv. Produktionen av skepp från Västervik var mycket omfattande under andra hälften av 1500-talet och 1600-talet, emellanåt större än vid flera av de stora skeppsgårdarna i landet. Exempelvis försörjde sig en fjärdedel av de boende i staden på ett eller annat sätt genom skeppsbyggeriverksamheten på 1560-talet.

Första krigsskeppet hette Holken 

Vid 1500-talets mitt blev kampen om Östersjöhandeln intensivare och Sverige behövde en större flotta, både för sjöstrid och transporter. Det första kända skeppet som byggdes på Gustav Vasas kronovarv i Västervik sjösattes 1549 under namnet Västerviks Holken. Under Erik XIV:s tid blev det ännu viktigare med en stor och stark flotta. 1563 startade det nordiska sjuårskriget, då Sverige stod allena mot en allians mellan Danmark, Polen och Lübeck. Flera sjöstrider utspelade sig på Östersjön.

Mars, Elefanten, Neptunus och Smålandslejonet

De två svenska flaggskeppen Mars och Elefanten förliste 1564, den ena i en blodig sjöstrid och den andra genom en snöplig grundstötning, men Erik XIV beslutade snabbt att ett nytt och ännu större amiralsskepp skulle byggas. Denna gång i Västervik. Fartyget, som var det största som hittills byggts i Sverige stod färdigt år 1566 och fick namnet Neptunus. Hon kom senare att döpas om till Röde Draken. Tydliga instruktioner utgick om hur detta bygge skulle genomföras. Man skulle inkalla skeppsbyggare från skärgården mellan Västervik och Nyköping och ett flertal städer längs ostkusten skulle ställa upp med resurser. Sammanlagt arbetade omkring 150 personer vid varvet. Vid denna tid byggdes också fartygen Sankt Kristoffer och Tantheijen. Trenden fortsatte under 1570-talet då man bland annat sjösatte den svenska flottans största projekt för årtiondet; Smålands Lejonet.

Nästa stora expansionsperiod för den svenska flottan kom under Gustav II Adolfs regering (1611–1632) och produktionen av stora fartyg i det svenska riket centraliserades då till två orter; Harbovik i Uppland (nedlagt 1623) och Västervik. Under 1600-talet byggdes en mängd skepp med det ena fantasifulla namnet efter det andra, namn som också ofta återkom. Här kan nämnas Nyckeln, Perseus, Västervik, Hector, Äpplet, Västerviks Makrillen, Caesar, Achilles, Svärdet, Samson, Mars, Svarte Hunden och Smålands Lejonet.

Vesterviks Skeppscompagnie

Med ökade kostnader för trettioåriga kriget avtog kronovarvsverksamheten i Västervik och år 1646 uppstod istället ”Vesterviks Skeppscompagnie”, ett bolag med privata ägare som sysslade med både varvs- och rederiverksamhet, det största i sitt slag i Sverige. Flera fartyg producerades under 1640- och 1650-talen, bland annat Raphael, Leoparden, Svanen, Västerviks Fortuna, Västervik, Månen/Halvmånen och Svenska Lejonet. Under det stora nordiska kriget byggdes dessutom fregatten Jarramas färdig 1716 och galärer som Ormen, Ankan och Gåsen. Intensiteten i varvsverksamheten gick sedan upp och ner. Fram till 1680 då Vesterviks Skeppscompagnie upplöstes hade det här byggts 72 örlogsfartyg och 402 handelsfartyg. År 1833 slogs Slottsholmsvarvet ihop med Stora Varvet som hade grundats 1745 och låg strax sydöst om stadskärnan. Några år senare lades Slottsholmsvarvet ned helt.

Stora varvet

Västerviks stads varvshistoria är komplicerad med flera sammanslagningar och försäljningar av varv. Borgarna hade ofta intressen i flera varv samtidigt. Redare, skeppsbyggare och kaptener hade även de andelar i varven. De tre stora varven i Västervik var Stora varvet (Christian Dichmans skeppsvarv), Altonavarvet (Magnus Tengers varv) och Hultmanska varvet (grundat av skeppsredaren och handelsmannen Hans Hultman) som senare blev Bergska eller Södra varvet. Alla tre varven låg på den sydöstra sidan av det vi idag benämner Skeppsbron. Så småningom införlivades alla varven i Stora varvet.

Under slutet av 1800-talet fick ångfartygen sitt genombrott i Sverige men Stora varvet moderniserades inte i tid för att hänga med i utvecklingen. Varvet kämpade på fram till 1917 då det lades ner efter att ha varit verksamt i 172 år.