Miljö och hälsa

Förekomst och spridning av PCB före efterbehandlingen

Utredningar visade att det fanns cirka 1400 kilo PCB i området. Cirka 90 procent i av denna PCB fanns i den gamla deponin, i sedimentationsbassängen och i utfyllnadsområdet. Övriga 10 procent fanns i vikens bottensediment och i viss mån i sediment utanför viken. Innehåll av PCB i utfyllnadsområdet bedömdes som litet, cirka 24 kilo. Dock fanns på vissa ställen höga halter av PCB i grundvatten i fyllningen. Den uppskattade fördelningen mellan de olika källorna av föroreningar framgår av figuren. Där framgår också storleksordning för spridningen av PCB.

Som framgår av figuren spreds relativt stora mängder PCB såväl via luft som via vatten från viken ut i Östersjön. 155 gram per år beräknades avgå från mark och vatten till luft, medan 0,6 gram per år deponerades med nederbörd. Den luftburna spridningen av PCB bidrog till den globala spridningen. Den bedömdes dock inte ha så stor betydelse för den lokala och regionala belastningen på miljön.

Flödet till Östersjön beräknades till cirka 400 gram per år. Den största delen av detta tycktes komma från resuspension (återsedimentering av partiklar) från sediment i viken. Denna PCB som strömmade ut från viken via vatten gav sannolikt ett stort bidrag till belastning av kusten intill.

Spridning av PCB till viken från de förorenade områdena på land bedömdes som relativt liten. Den beräknades vara några 10-tals gram per år. Merparten av detta kom från deponin och sedimentationsbassängen. Som visas i figur 1 transporterades lakvattnet från deponin främst genom bassängen innan det nådde viken.

Förekomst och spridning av kvicksilver

Den totala mängden av kvicksilver i området bedömdes uppgå till cirka 740 kilo. Det mesta av detta, drygt 640 kilo, fanns i den gamla deponin och i sedimentationsbassängen. Innehållet i vikens sediment beräknades till cirka 100 kilo. Innehållet i sedimenten i området utanför viken var sannolikt i samma storlek. Se figur 3. Det totala innehållet av kvicksilver i utfyllnadsområdet bedömdes som relativt litet, cirka 6 kilo.

Precis som för PCB var den uppskattade spridningen av kvicksilver från land med vatten ut till viken liten. Avgången från mark och vatten till luft har beräknats till cirka 18 gram och den årliga depositionen till 2,5 gram. Det största flödet sker dock via vatten till Östersjön. Detta flöde har en uppskattad årlig nettotransport på 190 gram. Den största delen av detta läckage kunde kopplas till kvicksilver i vikens sediment. Örserumsviken ansågs därför vara en källa för spridning av kvicksilver till omgivande vatten.

Föroreningarnas toxicitet (giftighet)

Toxicitetstester visade att giftigheten i vikens inre del var hög. Giftigheten visade en avtagande trend med ökande avstånd. Detta gäller främst sediment och material som fångats in i sedimentfällor, men även i viss mån den fria vattenmassan.

Giftigheten var hög även hos materialet i sedimentationsbassängen och i deponin. Den var också hög i ett av proverna från utfyllnadsområdet. För deponin och utfyllnadsområdet korrelerade dock inte toxiciteten med koncentrationen av högtoxisk PCB. Detta var dock fallet för de två prover som testats från bassängen.

Inga hälsorisker

Även om avgången till luft av såväl PCB som kvicksilver var relativt stor fanns knappast några direkta hälsorisker med denna spridning. Utspädningen i luften var stor redan på relativt låg höjd över marken. Risken för att hälsofarliga koncentrationer skulle kunna uppstå bedömdes som mycket små. Den uppmätta koncentrationen av PCB i luft över den gamla deponin låg under mätperioden på 3 ng/m3. Detta är långt under det svenska gränsvärdet för arbetsmiljö. Koncentrationen av kvicksilver har i tidigare undersökningar mätts till <1,5 ng/m3 över den gamla deponin och viken samt till 1,5-2,0 ng/m3 över sedimentationsbassängen. Även dessa halter är låga i ett hälsoperspektiv.

Grundvattnet inom industriområdet är förorenat av såväl PCB som av kvicksilver. Grundvattnet strömmar dock ut mot viken dit avstånden är korta. Ingen påverkan på vattentäkter har kunnat konstateras.

Gifthalter i fisk

Halterna av PCB och kvicksilver som mätts upp i gäddor fångade i viken avviker inte på något väsentligt sätt från tidigare undersökningar. Halterna var klart högre än den normala halten i gädda från opåverkade områden. De var dok inte direkt hälsofarliga. Anmärkningsvärt var att det inte finns några signifikanta skillnader mellan halterna av PCB i gädda fångad inne i viken och halterna i gädda fångad i området utanför viken. Detta trots de stora skillnader i koncentrationer som uppmättes mellan dessa lokaler. Detta tyder på att de gäddor som fångats inne i viken inte var stationära utan har levt en stor del av sitt liv utanför viken. Med hänsyn till den höga graden av förorening förväntades högre halter i fisk som lever i viken.

Med hänsyn till ovanstående bedöms hälsoriskerna inom området för närvarande som små. Dock rekommenderas det inte som lämpligt att äta fisk som lever i viken.

Miljörisker

I en riskbedömning vägs följande samman till en samlad bedömning:

• Föroreningarnas farlighet.
• Föroreningsnivån.
• Förutsättningarna för spridning av föroreningarna.
• De drabbade områdenas känslighet/skyddsvärde.

Detta görs till exempel med hjälp av den så kallade MIFO-modellen (Naturvårdsverket 1996).

Känsligheten/skyddsvärdet hos marken (utfyllnadsområde, deponi och sedimentationsbassäng) ansågs vara litet. Området hade under lång tid nyttjats som industritomt. Dock finns det ett allmänt intresse av att kunna nyttja området intill viken för fritid och rekreation.

Vid den yttre delen av viken finns ett trettiotal fritidshus. Utanför viken vidtar Tjust skärgård som är av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Dock var vikens sediment påverkade av föroreningar. Ekosystemet bedömdes inte som unikt inom regionen. Den yttre delen av viken bedömdes ha en stor känslighet och ett måttligt skyddsvärde.

För förorening i mark finns riktvärden som baseras på områdets markanvändning (Naturvårdsverket, Rapport 4638). När man tillämpade detta för marken framstod nivån av förorening som mycket hög. Detta gällde både i gamla deponin och i sedimentationsbassängen. Nivån av förorening i utfyllnadsområdet som helhet ansågs som låg. Inom utfyllnadsområdet var dock förhållandena mycket olika. Höga nivåer förekom ställvis.

För sediment saknas riktvärden. Om i stället riktvärdet för "mindre känslig markanvändning" används framstår dock nivån av förorening som hög. För den yttre delen av viken användes riktvärdet för "känslig markanvändning". Detta innebär att nivån av förorening här klassades som mycket hög.

Området var en betydande källa för spridning av PCB och kvicksilver. Spridningen av förorening förväntades fortgå under lång tid om inte något gjordes. Detta mot bakgrund av de höga halter och stora mängder av dessa föroreningar som fanns i sediment. Framför allt i inre delen av viken, i sedimentationsbassängen och i gamla deponin.