Pestens framtåg och stadens utveckling

Pesten tog många Västerviksbors liv i början av 1700-talet. I slutet av århundrandet utvecklas handel och industri och samtidigt byggs det på många ställen i staden.

1710-1711 drabbas Västervik av en pestepidemi och omkring 300 personer avlider. Det var så många, att det inte fanns plats på kyrkogården kring kyrkan. En lycka utanför staketet köptes in och gjordes till begravningsplats. Platsen kallades sedan för dödlyckan. Den är i dag parkeringsplats.

Under mitten och slutet av 1700-talet utvecklas handel och industri i Västervik. 1745 anlägger borgerskapet ett helt nytt varv strax söder om staden. Det kallas en tid för Chr. Dichmans varv, men fick senare namnet Stora varvet. Alldeles söder om Stora varvet startar Magnus Tenger Altonavarvet och söder om det har Gunnebo bruks ägare Hans Hultman ett varv. På 1781 års stadskarta ligger de olika varven som ett pärlband utanför den så kallade Strandaporten.
Under 1700-talet är det inte bara varvsverksamhet som gäller. Flera småindustrier som hör till varvsverksamheten startas, till exempel ett repslageri och ett becksjuderi. Men även andra småindustrier växer upp, som en yllefabrik, ett kattuns- och linnetryckeri och ett tobaksspinneri. Dessa låg i norra utkanten av staden vid Fabriksgatan alldeles norr om kyrkogården.

Samtidigt som fabriksverksamheten utvecklas påbörjas några större byggen. Anna Cederflycht på Helgerums gård, dotter till en av stadens stora köpmän, skänkte pengar till ett fattighus. Fattighuset stod klart 1751. Ritningarna är gjorda av tidens store arkitekt Carl Hårleman. Huset blev pampigt och Jacob Henric Sivers utropar:

I Westerwijk bo the fattige bättre än the rike.

Kyrkoherdebostaden mittemot kyrkan byggs på 1760-talet. Under slutet av 1700-talet bygger Västerviks handelsmän och kaptener stora bostadshus i tidens stil. Många av dessa finns ännu kvar. Många är influerade av det största bygget av alla, nämligen rådhuset, som påbörjas 1793 och som invigs 1796.