Så mycket mer än en lanthandel

Årets ideella samhällsutvecklare 2020, Malin Lööw Johansson, om kärleken till Odensvi, lanthandelns betydelse för samhället och visioner för framtiden.

Det är en förvånad Malin som svarar när kommunalrådet Dan Nilsson ringer. Malin skrattar åt minnet.

Jag tänkte ”vad vill han? Har det hänt något?!” Så säger han att ”du har vunnit ett pris!” Jag blev såklart jätteglad, men känner också att det är omöjligt att en person kan stå bakom allt som görs i Odensvi. Vi hjälps åt här, och vi är många som är en del av och ska ta åt sig äran för detta pris.

Hela byn är engagerad i Odensvis trivsel och utveckling. Det rensas i rabatter, plockas skräp och häromdagen tvättade en kvinna lanthandelns fasad, helt frivilligt på eget initiativ. Man bryr sig helt enkelt om varandra, och hjälps åt.

Det känns så skönt att se att folk fortfarande tänker på varandra och bryr sig. Det finns ju så mycket annat elände i världen, säger Susanne Henriksson, Malins högra hand och ett välkänt ansikte i butiken där hon jobbar.

Så mycket mer än bara en butik

Det är liv och rörelse i lanthandeln en gråmulen onsdagsförmiddag i slutet av oktober. Klockan är tio och de har precis öppnat. Stämningen är varm och trivsam. Det skrattas, småpratas och hejas hjärtligt på den som kommer in. I caféet sitter två personer från kommunens hemtjänst och dricker förmiddagskaffe.

Vi har lite special för hemtjänstpersonalen, berättar Malin. Det är så långt för dom att åka till Gamleby på rasten, så vi har sagt att det bara är att knacka på vår bakdörr innan öppning så släpper vi in dom. Klart dom ska komma in och få kaffe, vi är ju ändå här!

Lanthandeln i Odensvi är så mycket mer än bara en butik. Hit kommer Odensviborna för det mesta – skratt, gråt, småprat, hjälp eller stöd. Butiken fyller en viktig funktion som mötesplats.

Numret till lanthandeln hänger till och med hemma på kylskåpet hos barnfamiljerna här i byn. Dom kan ringa oss om det skulle vara något när föräldrarna inte är i närheten. Och det är ju så det ska vara tycker jag, familjärt liksom. Det känns skönt att vi finns här om det skulle vara något, dom kan lita på oss. Det måste väl ändå vara idealet?

Kultur av sammanhållning

Kärleken tog Malin från Piperskärr till Odensvi på 90-talet. Och hon älskade det från första början.

Det är nog den familjära stämningen. Gemenskapen och storleken på byn. Här känner vi varandra och hjälps åt. Och så är ju omgivningarna underbara. Jag har aldrig ångrat att vi flyttade hit. Inte för en sekund!

Hon berättar att det alltid varit en kultur av sammanhållning i byn, mycket tack vare eldsjälen Åke Nilsson.

Byns hövding! Men det gillar han inte att jag säger, säger Malin och skrattar. Åke är min mentor. Han är fantastisk.

I början av 2000-talet såg framtiden osäker ut för lanthandeln. Det är till stor del Åkes förtjänst att Malin tog över och driver den vidare.

Vi kunde ju inte vara utan affär, det är ju byns hjärta! Jag kommer ihåg när Åke frågade mig: ”Malin, vill du ta över?”. Det var kanske inte den bästa tajmingen, vi hade småbarn och min man bowlade på elitnivå. Men så funderade vi och jag ringde min granne Lena Turesson och frågade om hon och hennes man ville vara med. Sen körde vi, och här är vi idag.

”Är så jävla roligt!”

Malin är lanthandeln och bygdens motor. Hennes engagemang sträcker sig långt utöver vad en lanthandel gör i vanliga fall. Hon ägnar i princip alla dygnets timmar åt lanthandeln och bygdens utveckling. Varför?

När jag cyklar upp här på rakan till jobbet så tänker jag att ”idag måste jag skriva den där lappen direkt”. Men sen när jag kommer in så gör jag inte det, för något annat pockar direkt på min uppmärksamhet. Och det är det som är så jävla roligt! Att jag liksom inte kan bestämma vad vi ska göra just nu för det finns så mycket roligt. Det ändrar sig hela tiden och är så varierande. Jag älskar det. Det är det som driver mig.

Drömmer om att bygga generationsboende

I framtiden drömmer Malin om ett generationsboende på gärdet. Drömmen är hyresrätter där både gammal som ung kan leva och bo. Men för tillfället har hon lovat att ta det lugnt ett tag.

Häromdagen sa någon till mig att: ”Malin, kan vi inte ta det lugnt ett tag nu och bara njuta?” Och det lovade jag att göra, men efter det har jag planer på att fortsätta fixa till i butiken och cateringen, säger Malin och skrattar.