Vind i håret i Loftahammar
Det är en dröm för många seniorer att återigen få uppleva frihetskänslan som bara vinden i håret kan ge. I Loftahammar är det möjligt, även om kroppen har åldrats så att det inte är längre är möjligt att cykla på egen hand. Med en eldriven parcykel hjälper hemtjänsten seniorer att komma ut på äventyr igen.
- Det är jättepopulärt! De slåss nästan om vem som står näst på tur för att få cykla, säger Petra Nilsson med ett skratt.
Skapar samtalsämnen, minnen och härliga upplevelser
Petra jobbar som undersköterska på hemtjänsten i Loftahammar. Under sommaren har de lånat en av kommunens eldrivna parcyklar för att stimulera till fysisk träning, samvaro, glädje och ökad livskvalitet.
- Härom veckan tog vi med en 99-åring ut på en cykelutflykt. Vi tog med en fikakorg och cyklade till Kapelludden för att fika och njuta av utsikten. Att cykla på en parcykel är en aktivitet som skapar samtalsämnen, minnen och massor av härliga upplevelser. Man kommer verkligen varandra nära, säger Petra.
Skonsamt för kroppen
En som gillar fart och fläkt är 86-åriga Torsten. Flera krämpor har gjort att det var många år sedan han senast fick känna vinden i håret. Men sedan parcykeln kom till Loftahammar tar han varje tillfälle som ges för att ta en cykeltur tillsammans med Petra och hennes kollegor.
- Det är jättebra för benen och skonsamt för min höft som jag annars har problem med. Och orkar jag inte trampa mer så kan jag bara åka med och njuta av åkturen, säger Torsten.
- Och så får jag umgås med dom här härliga tjejerna, det är inte illa! Skrattar han och pekar mot Petra och hennes kollegor Lotta och Linda.
Familjärt med hemtjänsten Loftahammar
Passagerarsitsen liknar mer en kontorsstol än en vanlig cykelsadel. Petra vrider sitsen 90 grader för att Torsten lättare ska kunna sätta sig. Det är tydligt att de känner varandra väl. De skojar och kivas på ett nästan familjärt sätt, och Torsten berättar att Petra och hennes kollega Lotta har hjälpt honom i över 10 år.
- Vi har upplevt mycket tillsammans, säger Torsten. Man blir nästan som en familj.
När Torsten sitter på plats kliver Petra upp och sätter sig bredvid. Så trampar de iväg. Himlen är blå, solen skiner och Torsten ljusblå skjorta fladdrar när de susar nerför backen mot havet. Det ser ut att bli ännu ett härligt minne, både för Torsten och Petra.
