Rouzan bidrar till mångkulturell dynamik i förskolan

Dom kallar henne ”solen skiner”. Det är lätt att förstå varför. Hon är som en härlig och varm kram personifierad. Vi pratar om kvinnan både barn och personal på förskolan i Gunnebo tagit till sitt hjärta – lärarassistenten Rouzan Hajji Rashid.

- Habibi! Är du ledsen? Kom och berätta! Rouzan sätter sig på knä och sträcker ut armarna mot en ledsen pojke som snabbt kryper upp i hennes famn.

Ett magiskt ord – habibi. Arabiska för min älskling. Ett ord som förenar och skapar trygghet bland barnen och personalen på förskolan i Gunnebo. Tina Facius är chef på förskolan. Hon berättar att Rouzan står för en sorts kulturell trygghet, både för deras utrikesfödda barn och gentemot kollegor och Tina själv som chef.

- Barnen känner sig hemma med hennes kroppsspråk, röstläge och varma personlighet. När hon säger ”habibi” till ett barn som förstår arabiska eller kurdiska så skapar det ett unikt band mellan dom, det är väldigt fint och viktigt för vår verksamhet, säger Tina.

Men vägen till Gunnebo och jobbet på förskolan har inte varit självklar.

”Jag har förlorat allt”

Damaskus i början av 2000-talet. Rouzan ser ljust på framtiden. Hon har två flickor och en fantastisk man. Hon är utbildad i ekonomi och statistik vid universitetet i Aleppo, hennes man som järnvägsingenjör i Ryssland. På dagarna jobbar hon med att undervisa gymnasieelever i ekonomi. På kvällarna umgås hon med sin familj och vänner. 2011 startar en revolution i Syrien som snart ska eskalera till ett blodigt krig. 2014 tvingas hon fly landet tillsammans med sin familj.

- Jag förlorade allt: mitt land, mina elever, min penna, min säng – allt! Jag och min man var tvungen att fly för att våra barn ska kunna leva ett tryggt liv, säger Rouzan med tårar i ögonen.

Så träffar hon läraren Anna-Karin Hammersjö på Komvux i Västervik. Anna-Karin undervisar i svenska som andraspråk. Hon ser Rouzan och uppmuntrar henne till att inte bara läsa svenska i skolbänken.

- Hon sa: ”Rouzan - du är jätteduktig, pigg och engagerad. Du behöver komma ut i samhället och fortsätta lära dig svenska på en arbetsplats.”

Rouzan tvekade. Hon ville, men visste inte om hon vågade. Kunde hon verkligen tillräckligt bra svenska för att våga prata utanför Komvux väggar?

- ”Det räcker, Rouzan! Bara gå ut och börja knacka på hos arbetsplatser!”

Rouzan berättar med inlevelse om hur Anna-Karin peppade henne till att tillslut ta klivet och våga ge sig ut för att söka jobb.

”När jag tittar i deras ögon ser jag att livet inte är slut, det fortsätter”

Och på den vägen är det. En praktikplats på Ljungbergaskolan var vägen in till att bli en omtyckt och efterfrågad vikare inom barnomsorgen. Så småningom ringde Tina Facius och frågade om Rouzan ville hoppa in och jobba på förskolan i Gunnebo, alldeles nära där Rouzan och hennes familj bor.

- Jag tänkte ”Oj! Vilket läge”. Jag kan inte sitta hemma, jag har alltid jobbat. Jag blev jätteglad för möjligheten. Och nu, två år senare, har jag ett fast jobb på förskolan, berättar Rouzan.

Barnen betyder allt för henne. Och det är en ömsesidig kärlek. Barnen trivs kring Rouzan.

- När jag tittar i deras ögon ser jag att livet inte är slut, det fortsätter. De hjälper mig att må bra här även om jag har förlorat allt förutom min familj.

”Det blir mer liv, på ett härligt sätt”

I läroplanen står det beskrivet om ett interkulturellt synsätt i förskolan där mångfald ses som en resurs och en positiv utmaning som kan förbättra utbildningen. Det bygger på ömsesidighet och social interaktion, med respekt för varandra och olika kulturer. Kommunikationen präglas av jämlikhet och öppenhet för varandras olikheter och behov. Olikheter tas till vara i undervisningen, och utgångspunkten är integration genom olikhet.

- Rouzan bidrar till en mångkulturell dynamik som smittar av sig på oss andra. Vi svenskar kan vara ganska ”lagom” ibland. Vi är inte alltid så värst bra på att visa känslor. Med Rouzan är det tvärtom; det är mycket känslor. Hon har nära till både skratt som gråt. Vi uppskattar att hon för med sig den delen in i förskolan. Det blir mer liv, på ett härligt sätt, säger Tina.

Som utbildad lärarassistent på Gamleby Folkhögskolan är Rouzan ett uppskattat stöd till de övriga pedagogerna. Att ha en flerspråkig person på förskolan är ett ovärderligt stöd. För Rouzan har jobbet varit vägen in till det svenska samhället. En möjlighet till ett nytt sammanhang, lära känna nya människor och att hitta hem i en ny tillvaro. En vinst för både förskolan och Rouzan.

- Det är viktigt att vi tar vara på olika kulturer. Jag tycker det är mycket positivt att vi får ta del av arabisk och kurdisk kultur i vår förskola, säger Tina.

”En sak är säker - jag älskar barnen”

Framtiden ser återigen ljus ut. Rouzan har fått sina universitetsbetyg validerade. I Sverige är hennes kompetenser hett efterfrågade inom bland annat bankvärlden. Men hennes hjärta finns bland barnen.

- Kanske kommer jag läsa vidare till förskollärare i framtiden? En sak är säker - jag älskar barnen och jag vill stanna här. Vi är som en stor familj tillsammans, barnen, mina kollegor och jag.

Rouzan hade inte varit där hon är idag om det inte vore för Anna-Karin. Det är hon övertygad om. Anna-Karin har för alltid en speciell plats i Rouzans hjärta.

- Jag lever, är stark och kan fortsätta mitt liv i Sverige tack vare Anna-Karin. Hon såg mig, peppade och hjälpte mig ut i samhället. Ord kan inte beskriva hur mycket hon betyder för mig.

Ett barn knackar försiktigt på rutan till rummet och söker Rouzans uppmärksamhet. Hon spricker upp i ett leende och hela rummet fylls av värme. Det är tydligt, Rouzan hör hemma bland barnen.