Replik: Högre utbildning behöver nå fler
Detta är en replik på Expressens ledare 2020-11-02. Repliken är skriven av Campus Västervik, Högskolan Väst och projektet Nya Vägar, den är publicerad på expressens ledarsida på webben 2020-11-04.
I Expressens ledare argumenterar sidan kraftfullt emot en ökad möjlighet för människor i hela Sverige att ta del av högre utbildning. Det görs med utgångspunkt i en konferens som avhölls nyligen i regi av det nationella projektet ”Nya Vägar för flexibilitet i högre utbildning”.
Projektet finansieras av Sveriges innovationsmyndighet Vinnova och fokuserar på utveckling av smarta och högkvalitativa samverkanslösningar för att möjliggöra ökad tillgång till högre utbildning i hela landet – utan etablering av nya lärosäten. Unikt i projektet är att universitet, högskolor och kommuner arbetar gemensamt med frågeställningarna.
Vi menar till skillnad från ledarsidan att svensk högre utbildning behöver nå fler. Behovet av högskoleutbildad kompetens är stort i samtliga Sveriges kommuner. Detsamma gäller näringslivet och inte minst den tillverkande industrin, som tenderar att inte vara lokaliserad i universitetsstäder.
Expressens ledarsida verkar förutsätta att landsbygdsbor per definition är mindre lämpade för akademiska studier än boende i mer tättbefolkade städer. Intresset för högre studier är i många fall mycket högt även hos människor som bor långt från lärosäten. Deras rätt till utbildning, bildning och livslångt lärande är lika självklar som alla andras.
Det är av stor vikt att människor i alla kommuner i Sverige kan få möjligheten att välja att delta i högskolestudier – utan att flytta. Forskning visar att få människor som lämnat sin hemort för att studera kommer tillbaka (Mellander m.fl.).
Studiemiljön är A och O – och lärosätena har kvalitetsansvar.
Viktigt i det här sammanhanget är att fokusera på studiernas organisering och kvaliteten i undervisning och lärandemiljö. Svenska lärcentra är olika men på mer kraftfulla lokala campus som Campus Västervik (med ca 500 helårsstudenter) befinner sig den absoluta majoriteten av studenterna på plats och genomför sin utbildning i studentgrupper.
En sådan studiemiljö fungerar också kvalitetsdrivande för studenternas framgång i studierna. Forskning (Svensson m.fl.) visar att studenter som genomför sin utbildning i den här typen av studiemiljö har lika hög (eller ibland högre) genomströmning än studenter på universitetets eller högskolans modercampus.
Det som inte får glömmas bort är att all högre utbildning som ges via lärcentra och lokala campus ges av befintliga högskolor och universitet med allt vad det innebär av utbildningsplanering, kvalitetsuppföljning och organisation av studentstöd.
Det ledarskribenten eventuellt inte är medveten om är, att även ”riktiga universitets- och högskolestäder” som Örebro och Karlstad en gång i tiden var det skribenten kallar ”byhögskolor” – små miljöer med utlokaliserad utbildning från Uppsala respektive Göteborg. Så kan det gå.
Det finns internationella förebilder på det här området. En av dem har ledarskribenten oförskyllt hängt ut i sin rubrik ”Aldrig mer än tre mil….”. Det rör sig om det skotska University of the Highlands and Islands, UHI, som täcker in hela norra och nordvästra Skottland med sitt partnerskap bestående av ett nav i Inverness, 13 lokala campus samt ett 80-tal lärcentra, allt sammanknutet i ett gemensamt utbildnings- och kvalitetssystem. UHI har fullvärdiga universitetsrättigheter med examensrätt för forskarutbildning och bedriver forskning på bl.a. Orkney- och Shetlandsöarna.
Det är UHI som använder devisen ”Ingen ska ha mer än 30 km till minst 30 bachelorprogram” och inte projektet Nya Vägar.
Universitetskanslersämbetet, UKÄ, konstaterar i sin rapport ”Förkunskaper, social bakgrund och rekrytering till högskolan” (2018) att högskolor och universitet går miste om tusentals studiebegåvade studenter genom den sociala snedrekryteringen. Det finns, konstaterar man i pressmeddelandet när studien publicerades i mars 2018, ”…en stor grupp med höga betyg från studieovana hem som inte läser vidare samtidigt som unga som inte har så höga betyg, men har föräldrar med hög utbildning, ändå väljer högre studier. De som kommer till högskolan med låga betyg från gymnasieskolan kommer alltså i huvudsak från studievana hem.” Måhända en rätt obehaglig insikt för Expressens ledarskribent och andra med en snäv och traditionell uppfattning om högre utbildning.
Nya Vägar-projektet fokuserar på hållbara och innovativa samverkansmodeller för ökad tillgång till högre utbildning i hela landet. Idag arbetar kommuner och lärosäten i separata spår med dessa frågor. I framtiden tror vi att samverkan blir mer strukturerad och långsiktig.
Den konferens som ledarskribenten kallar ”tillställning” lockade en stark uppsättning talare och togs emot med stort intresse av flera hundra deltagare.
Nya Vägar-projektet bidrar till att hålla den nationella politiska diskussionen om dessa frågor högst levande. Nästa steg skulle kunna vara ett långsiktigt statligt stöd för organiserad samverkan där kommuner och lärosäten gemensamt ökar tillgången till högre utbildning för personer och platser långt från lärosäten.
Martin Hellström, rektor Högskolan Väst
Jerry Engström, chef Campus Västervik
Lena Lindhé, projektledare Nya Vägar
Läs ledarredaktionens "Aldrig mer än tre mil till högskolan är en usel idé"