Gunnebo hemtjänst firar Ingebritts 100-årsdag

Kvinnlig rösträtt, flera världskrig, månlandningen, internet och nu coronakrisen. Ingebritt Franzén har levt igenom några av världshistoriens största händelser. Lördag 21 november firade hon sin 100-årsdag, med uppvaktning av personalen från Gunnebo hemtjänst.

- Hur det känns att fylla 100? Ja du, det känns inte särskilt annorlunda nu än för någon månad sedan, säger Ingebritt och skrattar till. Men jag är glad över mitt liv, särskilt över att mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn mår bra.

Att fira sin födelsedag under rådande pandemi är inte helt enkelt. Familj, släkt och vänner som bor i olika delar av Sverige får av förståeliga skäl fira Ingebritt på avstånd. Istället passar personalen på Gunnebo hemtjänst på att uppmärksamma jubilaren på plats.

Firar med smörgåstårta

Under lördagen bjöd Ingebritt in till firande. Personalgruppen på Gunnebo hemtjänst bjöds in till att, en och en på ett coronasäkert sätt, fira 100-åringen med smörgåstårta.

De tillhör ju mitt huvudsakliga umgänge, säger Ingebritt och ler mot Marianne Andersson från Gunnebo hemtjänst, som sitter bredvid henne i vardagsrummet.

På soffbordet framför står flera blombuketter och planteringar med tillhörande gratulationskort. Det ringer i telefonen. Ingebritt väntar alltid fyra signaler innan hon svarar.

Vad har du på hjärtat? Vad säger du, står du utanför min lägenhet?!

Ännu ett blombud. Denna gång en vacker plantering från Svenska Kyrkan Södra Tjusts pastorat.

Det känns fantastiskt att bli uppmärksammad!  Ingebritt ler när Marianne packar upp blomsterarrangemanget.

En krutgumma från Västrum

Marianne känner Ingebritt både genom sitt jobb i hemtjänsten och genom Västrums hembygdsförening. Föreningen har skickat med en blomma för att uppmärksamma bygdens 100-åring. 

Det är inte ofta vi får fira en 100-åring! Säger Marianne. Det är du och styrelsen som får så här fin uppvaktning från föreningen.

Marianne beskriver Ingebritt med värme. En riktig krutgumma som säger vad hon tycker och vill klara det mesta själv. Ingebritt föddes 1920 och växte upp i Västrum. 1942 gifte hon sig och flyttade till Gunnebo. Familjen växte och hon födde fyra barn under en femårsperiod. 

Jag hade att göra kan man säga! Ingebritt skrattar och minns tillbaka på en intensiv men härlig tid som småbarnsförälder. När barnen så småningom blev äldre jobbade Ingebritt på ett hem för barn med funktionsvariationer i Verkebäck. 

Lider inte av ensamheten

Numera bor hon i en ljus lägenhet i Gunnebo centrum. Från vardagsrummet har hon utsikt över en skogsdunge som vetter mot det nybyggda äldreboendet Dalsvägen 23.

Jag lider inte av ensamheten. Ingebritt följer en barnvagn utanför fönstret med blicken.

Jag tycker jag klarar av det rätt bra. Det är rofyllt att sitta här och titta på skådespelet utanför. Barn som går förbi på väg till och från skolan. Hemtjänstens bilar som kör fram och tillbaka. Hundar på sin dagliga promenad. 

Varje eftermiddag får hon besök av en granne. Halv fem ringer han på dörren. Sedan är det kaffe som gäller.

Vad han heter behåller jag för mig själv, men han är som min butler!

De ser på TV tillsammans, gärna sport och allra helst fotboll. Halv åtta är det dags för te och vid halv tio reser han på sig och går hem.

"Gör du det, gubbe!" Brukar jag säga och skratta. Han är punktlig som ett ur, min butler.

En dröm att få följa med till Grekland

För två år sedan var Marianne med på greklandsresan som ordnas för äldre personer i kommunen. 

Att resa tillsammans med dig, Ingebritt, vore som rena semestern för mig! Marianne ler.

Säg inte det du! Ingebritt hytter skämtsamt med näven åt Marianne.

Jag följer gärna med, men du kommer få att göra. Jag tänker vara i vattnet hela tiden. Jag älskar vatten!

Vem vet, kanske blir Ingebritt 100-åringen som reste till Grekland?