Bengt lever livet på Lindögården

Som ett all-inclusive hotell. Så beskriver Bengt Mattsson livet på Lindögården. Här bor han i sin egen lägenhet, men delar vardagen med de andra på boendet och får hjälp av personalen. Bengt slutar inte leva livet bara för att han har flyttat till ett äldreboende. 

Att flytta in på ett äldreboende behöver inte vara ”the end station”- det kan också vara början på något nytt, säger Emma Säfström, enhetschef på äldreboendet Lindögården.

Hon står bredvid Bengt på boendets innergård. Bland cyklarna står Emmas svarta, blanka vespa parkerad. Hon minns första gången Bengt såg henne svänga in på gården.

Du tyckte jag såg så liten ut på vespan, säger Emma och buffar Bengt skämtsamt i sidan. Då sa jag på skoj att du borde hänga med på en sväng. Och det ville du ju!

Som gammal stridspilot älskar Bengt allt som går snabbt. Han plirar med ögonen när han tänker tillbaka på minnet när han satt bak på Emmas vespa.

Det var en mysig åktur! Men egentligen var jag nog lite för bred runt baken för att sitta med, skrattar han.

”En befrielse att flytta hit”

Bengt flyttade från en egen lägenhet på bostadsområdet Midgård till Lindögården för fyra år sedan. Här har han en egen lägenhet, en rymlig tvårummare med balkong mot innergården. Han lever i princip precis som förut, fast mer bekvämt nu. Som det ska vara när man blir äldre.

Det var en befrielse att flytta hit. Här är det lugnt, skönt och bekvämt. Jag har mitt eget men får hjälp med det jag behöver. Jag får god mat serverad i restaurangen, och kan vara med på olika aktiviteter om jag känner för att umgås med andra.

En helg i månaden checkar Bengt ut och tar sin elcykel ner till hamnen. Där hoppar han på båten och styr kosan mot huset på ön Äskeskär. Med sig i packningen har han matlådor för helgen som kocken Pelle förberett och skickat med.

Ute i skärgården träffas alla syskon. Här har Bengt växt upp och han är glad över att fortfarande kunna åka ut när han vill.

Jag kommer och går som jag vill. Jag bor på Lindögården men jag bestämmer ju fortfarande över mig själv. Vill jag åka ut till ön så gör jag det.

”Det ska kännas som fredag och lördag, precis som för dig och mig”

Stämningen är familjär på Lindögården. Bengt och Emma träffas nästan varje dag i huset för lite småprat. Social samvaro är viktig, men personalen ersätter inte de boendes vänner och familj.

Vi skapar möjligheter för möten, både de boende emellan och möten tillsammans med folk utifrån. Det behöver inte vara något stort som händer, men det ska hända något i veckorna och på helgen. Det ska kännas som fredag och lördag, precis som för dig och mig, säger Emma.

Restaurangen är huset hjärta och en naturlig mötesplats för att lära känna nya grannar. Många boende upptäcker att de har något band till sina grannar.

Kanske är man gamla kollegor, skolkamrater eller har umgåtts i samma privata kretsar för länge sedan. Vi försöker hjälpa till så att man kan återuppta gamla band, berättar Emma.

Ett glatt återseende för Bengt var när Evert en dag kom in i restaurangen. Dom hade inte setts sedan 1966 då Evert var Bengts rektor på Statens skola för vuxna i Norrköping.

Han kände igen mig också, vi kunde prata gamla minnen ihop. Det var riktigt trevligt, berättar Bengt.