Snälla väggen förändrade vardagen på förskolan Eken

Vad händer om man börjar leta efter det som fungerar, istället för att fastna i det som inte fungerar? På förskolan Eken i Överum blev svaret bland annat en vägg fylld med snälla ord, positiva berättelser och små guldkorn från vardagen.

I dag möts barn, vårdnadshavare och medarbetare av en ”snäll vägg” när de kommer till förskolan. Här sätts lappar upp med sådant som varit bra under dagen. Det kan vara en fin stund med ett barn, något en kollega gjort eller en liten händelse som fått någon att le.

Det kan verka som en liten sak. Men på Eken har väggen blivit en viktig del av ett större förändringsarbete som har bidragit till ökad arbetsglädje, starkare gemenskap och mer delaktighet.

Vi har egentligen samma förutsättningar som innan. Men vi har ett helt annat sätt att se på vår vardag, säger Johannes, rektor på förskolan Eken.

Från påminnelser till positiva berättelser

Förändringsresan började efter en period då personalen upplevde en hög arbetsbelastning. Personalbrist, ansträngd ekonomi och höga krav gjorde att många gick hem med en känsla av att inte ha räckt till.

Vi fastnade i att lösa dagen. Vecka efter vecka handlade det om hur vi skulle få ihop verksamheten. Vi såg inte allt fint som faktiskt hände under dagarna, säger Susanne, pedagog.

Johannes började tillsammans med pedagogistan Erica fundera på hur de kunde bryta den negativa spiralen.

En del av svaret blev att skapa platser där det positiva fick synas. Så föddes idén om ”snälla väggen”.

Tidigare satt det mest påminnelser om regnkläder, löss eller annat praktiskt och ofta negativt. Nu möts man av positiva berättelser istället, säger Susanne.

Väggen finns i entrén där barn, vårdnadshavare och personal passerar varje dag.

Föräldrar stannar upp och läser. De blir nyfikna på verksamheten på ett helt annat sätt, säger Bella, barnskötare.

Även vårdnadshavare får bidra med egna hälsningar och berättelser. På så sätt har väggen blivit en plats där förskolan kan dela det som händer under dagarna, och där familjer kan dela sina egna positiva upplevelser.

Att leta efter dagens guldkorn

Snälla väggen är en del av ett större arbetssätt. Alla medarbetare fick också en egen anteckningsbok där uppgiften var att varje dag skriva ner något positivt som hänt och varför det varit betydelsefullt.

Det kunde vara ett fint samspel mellan barn, något en kollega gjort eller helt enkelt en stund som gav energi.

Jag ska vara ärlig, jag var skeptisk först. Jag undrade hur det här skulle kunna hjälpa oss, säger Bella och skrattar.

Men arbetslaget bestämde sig för att prova.

Det handlar inte om att blunda för problem eller låtsas att utmaningar inte finns. Vi har fortfarande dagar som är tuffa. Skillnaden är att vi idag också fångar det som fungerar och ger energi. Det skapar en bättre balans, säger Johannes.

Efter några veckor märkte personalen en tydlig skillnad.

På fredagen samma vecka som vi introducerade arbetssättet kunde vi känna att något hade hänt. Det var som att komma till en annan förskola, säger Erica.

Barnen får också berätta

Det positiva perspektivet har inte bara handlat om personalen. Barnens egna röster har fått större plats i vardagen.

I stora pärmar, gjorda av återbrukade tapetprovsböcker, samlar arbetslagen barnens berättelser om veckan som gått. Tillsammans klipper, klistrar, målar och skriver de om sådant som varit viktigt.

Varje vecka hålls reflektionssamlingar där barnen får berätta om sina upplevelser.

Barnen har blivit mycket bättre på att berätta och reflektera. De märker att deras tankar är viktiga, säger Erica.

Det har blivit mer berättarglädje hos barnen, fyller Susanne i.

Små ord – stor effekt

För medarbetarna har förändringen inneburit att det blivit lättare att se allt det som faktiskt blir gjort, även under dagar som är tuffa.

Nu går jag hem från jobbet och känner mig glad, även när dagen varit tuff. Jag kan se vad vi faktiskt har åstadkommit, säger Elvira, förskollärare.

Vi har blivit bättre på att säga tack till varandra och uppmärksamma det som fungerar. Det har skapat en starkare sammanhållning, säger Bella.

Johannes ser också en förändring i kontakten med vårdnadshavarna.

Tidigare handlade många samtal om frustration kring frånvaro och bemanning. Nu får jag mejl från vårdnadshavare som uttrycker uppskattning och delar positiva upplevelser.

Förskolan har inte fått mer resurser eller förändrade förutsättningar. Däremot har något annat förändrats.

Lustfylldheten har kommit tillbaka. Vi ser fortfarande utmaningar, men vi fastnar inte i dem på samma sätt, säger Johannes.

Och snälla väggen fortsätter att fyllas på. För kanske är det just det enkla som gör skillnad: att stanna upp en stund, se det som fungerar och säga det högt.

Vi har fått tillbaka hoppet om att vi kan påverka vår vardag tillsammans. När vi ser det som fungerar får vi också kraft att hantera det som är svårt. Det vill vi bygga vidare på, säger Johannes.