Från industrijobb till hemtjänst – Hasse och Lasse hittade sin nisch i livet

När fabriken stängde och jobben försvann tog livet en ny riktning. För Hasse och Lasse Lindström blev det början på något oväntat och meningsfullt inom hemtjänsten i Gamleby.

Lasse Lindström jobbade i 35 år inom den kemiska industrin. När verksamheten lades ner stod han plötsligt utan arbete. Då fick han höra om ett yrke han aldrig tidigare hade övervägt.

Jag hade fått höra av min bror Hasse att han stormtrivdes med sitt jobb i hemtjänsten. Så jag sökte, berättar Lasse.

Hasse Lindström hade då redan jobbat i hemtjänsten i flera år. Han började sin resa 2004, efter att ha arbetat inom mekanisk verkstad och varit arbetslös en period.

Det kom ett erbjudande om en undersköterskeutbildning och jag tänkte att jag provar. Jag visste ju inte alls om jag skulle passa, jag hade aldrig jobbat med det här förut. Men jag fick jobb direkt, både inom LSS och äldreomsorgen, så det var bara att välja.

Valet föll på äldreomsorgen. Som vikarie fick Hasse arbeta runt om i hela kommundelen: Västervik, Edsbruk, Överum, Gamleby och Ankarsrum.

Det var ett jättebra jobb. Det var aldrig samma hela tiden.

För Lasse blev steget in i hemtjänsten också början på något nytt. För att få en fast anställning utbildade han sig till undersköterska vid 54–55 års ålder.

Det är inget jag ångrar alls. Jag stortrivs. Jag går till jobbet med ett stort leende.

Människorna är det viktigaste

Det som framför allt gör att Hasse och Lasse trivs är mötena med människorna de hjälper.

Det jag gillar med jobbet är att träffa alla människor och kunna prata, säger Lasse. Många av brukarna känner jag igen sedan gammalt. Man pratar minnen, livet, och det betyder mycket för dem.

Hasse håller med. Han har bott i Gamleby nästan hela sitt liv och känner många av dem han möter i sitt arbete.

Det här är personer som har byggt upp vårt samhälle. Jag tycker att de ska få den hjälp de behöver.

Ett möte kan göra stor skillnad, även om tiden ibland är knapp.

När man sitter ner och pratar en stund ser man hur de lyser upp, särskilt de som är ensamma och inte har så stor bekantskapskrets, berättar Hasse.

Ett yrke med utmaningar – men ännu mer mening

Båda är öppna med att jobbet också har sina utmaningar. Tidsbrist och stress är en del av vardagen.

Många tror att man sitter och dricker kaffe hos brukarna, men den tiden finns inte alltid. Det saknar jag, säger Lasse.

Lönen är inte heller så hög som de önskar, men relationerna väger tyngre.

Bemötandet från brukarna väger upp att lönen är lägre.

Till den som funderar på att söka sig till hemtjänsten, men tvekar, har Lasse ett tydligt budskap:

Var inte rädd. Jag hade kollegor från industrin som sa: ”Nej fy, ska du gå och torka folk i rumpan hela dagarna?” Men det är kanske två procent av jobbet. Det här är ett helt underbart yrke. Det är helt underbart att jobba med människor.

”Jag har hittat min nisch i livet”

Har de någon gång ångrat att de bytte bana?

Nej, absolut inte, säger Lasse. Ibland behöver man en spark i baken. Hade fabriken varit kvar hade jag nog gått där och trampat fortfarande. Nu har jag hittat min nisch i livet.

Och för Hasse finns det inga planer på att sluta än. I dag är han 67 år – men pensionen får vänta.

Jag tycker det är roligare att jobba än att gå hemma. Att få träffa folk, både jobbarkompisar och de äldre, det ger mig mycket. Jag trivs helt enkelt för bra för att sluta.

Båda lyfter också sina kollegor som en viktig del av trivseln.

Jag jobbar ständig kväll och har helt underbara kollegor. Vi hjälper varandra, ser om någon inte mår bra och stöttar varandra. Det känns som samma sak på dagtid också, säger Hasse.

Och framtiden?

Alla som vill är välkomna att jobba inom hemtjänsten, säger Lasse.

Ett yrke som kanske inte var självklart från början, men som blev helt rätt.