Gamlebys 750-årsjubileum är invigt – läs Harald Hjalmarssons tal

Gamlebys jubileumsår är nu officiellt invigt! Under ett stämningsfullt Valborgsmässofirande den 30 april sparkades firandet av Gamlebys 750-årsjubileum igång med pompa och ståt.

Invigningen bjöd på medeltidsparad med riddare, vårsånger från kören Cantabile och ett varmt vår- och invigningstal av kommunstyrelsens ordförande Harald Hjalmarsson – som satte tonen för det jubileumsår vi har framför oss.

Kvällen fylldes av musik, berättelser och gemenskap. Konferencier för kvällen var Gamlebys egen historieberättare Mattias Holm, som ledde publiken genom både allvar och skratt.

På Gundelholmen höll Segelsällskapet öppet hus med korvgrillning och tipspromenad längs stigen mellan udden och holmen – ett populärt inslag för både stora och små.

Ett stort tack till alla som deltog och bidrog till att invigningen blev just så magisk som vi hoppades. Nu ser vi fram emot ett jubileumsår fyllt av historia, stolthet och firande!

Läs hela Harald Hjalmarssons högtidstal här:

Kära Tjust- och Gamlebybor, kära besökare, vänner,

Det är med stolthet och värme jag står här i kväll, på denna Valborgsmässoafton – en afton fylld av tradition, ljus och gemenskap. Men i år är det något alldeles särskilt som binder oss samman. För när vi nu tänder elden för att välkomna våren, tänder vi också en inre låga för något större – för Gamleby, som i år firar 750 år.

Valborg - en högtid då vi människor naturligt blickar framåt. 
En tid när vi alla känner livets krafter börjar blomma i naturen för att i sin årscykel än en gång skänka oss människor föda och andra nyttigheter. 

Mitt eget vårtecken på Tindered vid den här tiden är alltid att få se och höra när tranorna kommer och de senaste åren också få höra den första näktergalen sjunga.

I kommunen, Gamleby -Gamla Västervik är år 2025 ett speciellt år. Vi firar 750 år! 
Så lång tid har det förflutit sedan år 1275 och vårt omnämnde i kung Magnus Ladulås donationsbrev! 

Sju och ett halvt sekel. Det är en svindlande tidsrymd. För att förstå det, låt oss göra en liten resa bakåt i tiden.

Det är 1275. Sverige är ett ungt kungarike, präglat av riddare, kloster och medeltida marknadsplatser. Det är en tid av förändring, men också av nya möjligheter. Och här – vid foten av Garpedansberget, där vattnet möter skogen och jorden är bördig – börjar människor samlas. De bygger sina gårdar, byter varor, ber sina böner. De ser något i denna plats – en trygghet, en framtid, en hembygd.

Det är väl känt att Tjusts historia sträcker sig ännu mycket längre tillbaka i tiden.
Rika lämningar vittnar om det. Exempelvis:

• Det rikliga antalet hällristningar vid Casimirsborg (som vi nästan kan ana där bortom udden i sydost, på andra sidan viken)
• (Följer vi i stället viken norrut), så finns där bland annat fynden av romerska och arabiska mynt vid Valstad och Nygård.

Goda geografiska förutsättningar:

• Bördig jord i form av tidigare havsbotten
• Färskvatten i ån, samt med ett litet fall som möjliggjorde en kvarn,
• Fisk i den från havet väl skyddade viken
• Garpedansberget, det mäktiga skyddet mot nordanvind, samt förträfflig utsiktspunkt för att tidigt kunna varna för fiender.

Innebar att i Tjust hade växt fram ett kärnområde för handel, rättskipning och kult redan under brons- och järnåldern. Alltså ungefär lika lång tid före Kristus, som år Magnus Ladulås 1275 är efter. 

Tiden förändrar landskap och behov. På 1400-talet flyttades Västervik till sitt nuvarande läge vid kusten – närmare havet, bättre för sjöfart och ett lås för att förhindra angrepp. Den gamla platsen – vår plats – blev Gamla byn. Gamleby. Namnet minner om en tid då vår by var något ännu större, ett nav för hela bygden.

Men Gamleby försvann aldrig. Den blev kanske inte längre stad, men den blev hjärta. En plats som fortsatte att leva, där traditioner hölls vid liv, där människor rotade sig och lät byn växa – inte bara i storlek, utan i själ.

Sedan dess har vår by vuxit, förändrats, överlevt. Den har stått stark genom stormaktstidens oro, genom svåra vintrar, genom krig, genom moderniseringens vindar. Här har båtar och skepp byggts, affärer drivits, barn lekt, generationer fötts och begravts. Från småskaligt jordbruk till hantverk, från fiske till industri, från medeltid till digital nutid – Gamleby har alltid varit i rörelse, men alltid förblivit just Gamleby.

Och kanske är det just därför vi älskar den här bygden. För att den rymmer så mycket historia – men ändå alltid känns nära. För att här finns både det lilla och det stora. Här finns närheten till naturen, tryggheten i gemenskapen, stoltheten i vår identitet.

I boken En berättelse om Gamleby av Torbjörn Lanzén, från förra året 2024 (som flera av er säkert har läst) får vi en god bild av byns historia.
Och alldeles särskilt av det tidigt 1950-talet, alltså för cirka 75 år sedan. 

I boken nämns Gustaf Sundberg. Då en av samhällets främsta förtroendemän, ordförande i kommunalnämnd och kyrkofullmäktige med mera. Han hade börjat som polisman på 1920-talet. 

Han skrev också dikten Tjustbygd, Du fagra, som senare också är tonsatt. Jag vill ta tillfället i akt att läsa upp dessa rader för er.

Tjustbygd, Du fagra

Tjustbygd, du fagra, du älskade väna
aldrig i världen jag skönare såg.
Strålande pärla i landskapets krona
smekt utav glittrande Östersjövåg.
Nordiska Hellas med tusende öar,
blommande vårar med näktergalssång.
Susande skogar och blånande sjöar,
som i sitt djup spegla skyarnas gång.
Där bor ett släkte med idoga händer,
vilka hårdnat vid hacka och plog,
och uti havet vid skärfyllda stränder
fiskarn sin not sedan urminnes drog.
Barndomens hem för oss kärast på jorden,
kärlek och trohet där bo uti dem!
Sagornas Tjustbygd, för oss är du vorden
minnenas tempel och drömmarnas hem.

Jag tycker Gustaf Sundbergs ord på ett fint sätt fångar känslorna man som Tjustbo kan ha för sin vackra hembygd. 
Vi brukar säga ”Tidevarv komma, och tidevarv försvinna”. I bakgrunden mullrar nu ljudet av ett nytt tidevarv. Vi lever också i en tid där ny teknik innebär att NUET ideligen pockar på vår uppmärksamhet. 

I en sådan tid känns det särskilt viktigt att, som i år, vi minns och vårdar Hembygdens långa och stolta historia. 

Det är också värt att i vår vardag söka lugnet genom att reflektera över orden: 
”Dåliga tider, svåra tider, det är vad folk pratar om; men låt oss leva på ett bra sätt, så blir tiderna goda. Vi är tiden. Som vi är -sådan är tiden”.

Men låt oss inte bara se bakåt. Ett jubileum är inte bara en påminnelse om det som varit – det är också ett avstamp för framtiden.
Vad vill vi att Gamleby ska vara om 50 år? Om 100? Vilka spår vill vi lämna efter oss?

Det är vi – vi som står här i kväll – som skriver nästa kapitel. Med våra idéer, vårt engagemang, vår vilja att bevara det goda och utveckla det som kan bli ännu bättre. Vi förvaltar ett arv – men vi skapar också ett arv åt dem som kommer efter oss.

Så i kväll, när elden flammar upp och våren sjungs in, låt oss också känna värmen från de 750 år som varit. Och låt den inspirera oss att fortsätta bygga, drömma och ta hand om Gamleby – tillsammans.

Låt våren komma. Låt ljuset bära oss. Och låt oss fira vårt Gamleby – då, nu och alltid.

Avslutningsvis vill jag tacka alla som så entusiastiskt engagerar sig och jobbar med jubiléet. Utan er personer, föreningar, olika organisationer och företag hade det här firandet aldrig kunnat genomföras. Ert arbete är ovärderligt och bidra inte bara till att göra oss extra stolta utan också till att göra framtiden ännu lite bättre.

Så till sist vill jag utbringa ett fyrfaldigt leve för våren och Gamleby 750 år;
Det leve: Hurra, hurra, hurra, hurra

Tack – härmed förklarar jag jubileumsåret för invigt!